Lena lånade ut drygt 600 000 kr till sin makes bolag. Bolaget som saknade egna tillgångar använde lånet till att betala rättegångskostnader efter ett förlorat tvistemål. Efter ett år gick bolaget i konkurs och i sin deklaration drog Lena av lånefordran som en kapitalförlust.
Avdraget gillades dock inte av Skatteverket som menade att lånet hade karaktären av en personlig levnadskostnad som normalt inte är avdragsgill.
Lena hävdade att utlåningen till makens bolag skett under affärsmässiga överväganden. Lånet var inte förenat med några som helst risker eftersom bolaget hade ett värde i och med sina stora outnyttjade förlustavdrag.
Förvaltningsrätten hänvisade dock till rättspraxis och gick på Skatteverkets linje.
Lena överklagade domen men kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten.