Hållbarhet – Vad händer och inte händer?

Från att ha varit på väg med full fart framåt tycks hållbarhetsområdet ha bromsat in. Eller är det så?

Vad händer på hållbarhetsområdet?

Revideco reder ut vad som händer och inte händer på området och hur du bör förbereda dig på vad som komma skall.

Vi börjar med en recap på vanliga begrepp och vad allt handlade om!

EU-direktivet CRSD

CSRD, direktivet som var på allas läppar, åtminstone om man ville visa att man förstod hållbarhetsområdet.

Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), är det EU-direktiv som ersatte det tidigare Non-Financial Reporting Directive (NRFD) och som implementerades i svensk lagstiftning under 2024.

CSRD var en stor nyhet eftersom direktivet innebar att fler företag skulle omfattas av hållbarhetsrapportering och att kraven dessutom skulle skärpas.

ESRS-standarderna

Till detta krävdes nya standarder som kunde harmonisera hållbarhetsrapporteringen och göra informationen jämförbar inom Europa. Utvecklingen handlade om att hållbarhetsinformation skulle hanteras på ett liknande sätt som finansiell information.

I denna anda arbetade European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) fram de omfattande europeiska European Sustainability Reporting Standards (ESRS).

Granskning av hållbarhet

I samband med CSRD startades även ett arbete kring hur granskningen av hållbarhetsrapporten skulle ske och det fanns ambitioner om att granskningen skulle ge ett bestyrkande med samma grad av säkerhet som en revision, det vill säga med rimlig grad av säkerhet. Även detta var något nytt och indikerade hur högt ställda förväntningarna var.

EU-taxonomin

Ytterligare ett parallellt projekt handlade, och handlar fortfarande om EU-taxonomin. Genom den blir det möjligt att redovisa hållbarhet i ett slags klassificeringssystem, med syfte att hjälpa investerare att göra hållbara investeringar. För detta krävs att informationen som läggs in i taxonomin är kvantifierbar, jämförbar och kan läsas av digitalt, ett gediget arbete med andra ord.

Så vad hände?

Den 26 februari 2025 presenterade EU-kommissionen ett Omnibus-paket med förenklade regler för hållbarhetsrapportering. En rejäl inbromsning. Motiveringen var att man ville minska den administrativa bördan för europeiska företag och stärka Europas konkurrenskraft.

I december 2025 beslutade EU att i enlighet med Omnibus-paketet förenkla reglerna om hållbarhetsrapportering. Ändringarna ska genomföras i svensk lagstiftning under 2026 och den tillsatta utredningen redovisade sitt delbetänkande i april 2026.

Vad innebär Omnibus-paketet?

Den stora inbromsningen, Omnibus-paketet, innebär bland annat kraftigt höjda gränsvärden för vilka företag som omfattas av kraven på att hållbarhetsrapportera. En höjning från tidigare 250 anställda till 1 000 anställda, samtidigt som omsättningen måste överstiga 450 miljoner EURO för att kraven ska gälla.

Rapporteringstidpunkten skjuts även fram två år för de företag som enligt CSRD skulle rapportera i våg 2 och våg 3. Observera dock att företag i våg 1, stora företag av allmänt intresse med fler än 500 anställda, inte omfattas av en senareläggning, men fick vissa infasningslättnader.

Ett resultat av Omnibus-paketet är också att en standard för frivillig rapportering ska arbetas fram för att kunna användas av de företag som hamnar under gränsen på 1 000 anställda. Troligtvis utgår detta arbete från den befintliga frivilliga standarden Voluntary reporting standard for SMES (VSME). Det är även troligt att själva granskningen av hållbarhetsrapporten kommer att hålla sig till begränsad säkerhet i uttalandet och inte rimlig grad av säkerhet som i en revision.

Varför hände Omnibus-paketet?

Omnibus-paketet var inte en helt otrolig eller ens oväntad vändning, i alla fall inte om man letar efter tecknen så här i efterhand. Tidplanen var snävt tilltagen och mycket var ovisst gällande rapporteringen. Ett område med komplexa data som inte brukar översättas i kvantifierbara mått skulle just kvantifieras och in i mallar för rapportering.

Många hävdar att processen forcerades till en omöjlighet, med alltför korta svarstider för att viktiga instanser skulle hinna säga sitt. Medan andra menar att vändningen är ett resultat av ett fokus på Europas ekonomiska hållbarhet, mer specifikt risken att europeiska företags konkurrensläge skulle försämras av den tunga administrativa bördan som rapporteringen skulle innebära.

Vad händer nu?

Hållbarhetsområdet fortsätter att utvecklas, men utan samma panik som tidigare präglade arbetet i många organisationer. Implementering av hållbarhetsarbete och dess rapportering till intressenter kan få skötas mer i egen takt. Men intresset har inte falnat.

Det är nämligen strategiskt betydelsefullt att arbeta med hållbarhet och att redovisa sitt hållbarhetsarbete. Bland annat blir det viktigt att ha koll på sin hållbarhetsdata för att kunna styra processer mot hållbara alternativ, även ur en ekonomisk synvinkel. Hållbarhet är inte minst är en konkurrensfördel i en klimatkris:

Omnibus won’t stop the climate clock: only sustainable business will compete tomorrow, Accountancy Europe

Ett hållbarhetsarbete som rapporteras till intressenter skickar också signaler om en relevant organisation. Utvecklingen går mot att en hållbarhetsprofil blir en grundläggande hygienfråga. Det vill säga något som bör vara på plats i varje seriöst företag, med eller utan lagkrav.

Fortsätt framåt

Antagligen är det ingen dålig idé att inse svårigheterna med att på kort tid förändra hur hållbarhetsarbete ska rapporteras och även granskas. Området inbegriper miljöaspekter, socialt ansvar och bolagsstyrning, varav vissa delar är svåra att mäta och kvantifiera.

Det pågår således ett viktigt arbete inom hållbarhetsområdet ur både rapporteringssynpunkt och granskningssynpunkt. Hållbarhetsinformation börjar bli lika viktig som finansiell information och en harmonisering av dess rapportering och granskning minskar, åtminstone i teorin, risken för green washing.

Vid sidan av utvecklingen på EU-nivå och hur detta omvandlas i svensk lagstiftning handlar hållbarhet om att kunna fortsätta att utveckla sin egen affärsverksamhet. Som paraplyorganisationen för redovisningskonsulter och revisorer i Europa, Accountancy Europe konstaterar; endast hållbara företag kommer att finnas kvar och konkurrera imorgon.

Så titta på ditt företag och din organisation, utan pressen från lagkrav (at the moment). Hur kan ni fortsätta framåt för att vara rustade att möta de utmaningar som vi har framför oss? Och ta hjälp av oss om du behöver!